En antenn omvandlar elektrisk ström till elektromagnetiska vågor som strålar ut i rymden. Det sätt på vilket vågorna strålas är känd som antennens polarisation. Generellt sett antenner använder linjär (vertikal eller horisontell rak linje) eller cirkulär polarisering.
Antennpolarisation är en viktig faktor för radiokommunikation i allmänhet och vid montering av antenner i synnerhet. Både antenner och elektromagnetiska vågor har en polarisation som beskriver hur vågorna svänger i luften. Antennpolarisation kan vara horisontell, vertikal, korspolariserad eller cirkulär.
Vertikal polarisation
En vertikal polarisationsantenn har sitt elektriskt fält vinkelrätt, eller i 90 graders vinkel, till ytan av jorden.
Denna typ av antenn används ofta för att utstråla en radiosignal i alla riktningar. Vertikal polarisation är vanlig för mobiltelefoner och radioapparater i frekvensområdet över 30 megahertz. En sådan polarisation är mest effektiv på landsbygden, särskilt där topografin inkluderar kullar eller berg.
Horisontell polarisation
En horisontell polarisationsantenn har sin elektriska fält parallell med ytan av jorden.
Denna typ av antenn används för att sända TV-signaler, delvis så att TV-mottagning inte lider interferens från vertikalt polariserade signaler, såsom mobilradio, och dels för att de flesta konstgjorda elektriskt brus tenderar att vara vertikalt polariserad.
Cirkulär polarisation
En cirkulär polarisationsantenn utstrålar elektromagnetiska vågor i de vertikala och horisontella plan. Med andra ord, polarisationsplanet roterar genom hela 360 grader under varje våglängd.
Cirkulär polarisation används typiskt för satellitkommunikation, eftersom, till skillnad från en vertikalt eller horisontellt polariserad radiovåg, en cirkulärt polariserad våg kan inte roteras då den färdas genom ett område av jordens övre atmosfär, känd som jonosfären. Cirkulär polarisation håller signalen konstant om en satellit tycks röra sig i förhållande till en fast antenn på ytan av jorden.
I olika system är det ofta bestämt att systemet använder vågor som enbart svänger horisontellt eller enbart vertikalt. Både sändare och mottagare skall ha antenner som använder samma polarisation, horisontell eller vertikal polarisation.
Linjär polarisation är den i särklass mest använda polarisationen i de flesta radiokommunikationstillämpningar. Vertikal polarisation används ofta för mobil radiokommunikation vilket beror på antennerna är rundstrålande och dess funktion ofta blir bäst vid vertikal polarisation.